Tove Linnéa

Självklart börjar jag gråta i uppkörningsbilen. Damen tittade på mig med road blick och gratulerade än en gång. På vägen från Trafikverket, som ligger typ två hundra meter från mitt hus, gick jag fel. Jag glömde tänka på vägen. När jag kom in i värmen insåg jag att jag inte haft vantarna på och att fingrarna var som istappar. Nöjd och belåten ändå slår jag på kaffekokaren. Tror jag. Nej, jag glömde minsann kaffet så nu sitter jag här med en kopp varmt vatten.

Inte riktigt online, men förbannat lycklig. Allt slit lönade sig. Och det jag var så lycklig över igår var ju självklart teoriprovet. Godkänd. Uppenbarligen. Men ja, oj. Tack Sverige för att ni låter mig glida runt på era vintervägar ett tag.