Tove Linnéa

Det är en riktigt dålig julklapp. Det är en bloggnedläggning.

Igår fick jag mitt norska personnummer. Idag betalade jag min första hyra. Jag har lyckats öppna ett depositionskonto och jag lämnar Norrland om sjutton dagar. När jag flyttar lämnar jag allt gammalt groll bakom mig. Alla gräl, alla bråk, all skit. Alla killar. Allt mitt emotionella bagage stannar på Ersboda. Med mig tar jag en god vän, några flaskor vin och värdsliga ting.

Jag lämnar också bloggen. Det har varit trevligt att få skriva av sig en liten stund, och det har varit fantastiskt att ni har velat läsa det. Men nu, denna dag. Nu lämnar jag er här. Vill man ha kontakt med mig i Norge får man antingen skriva ett vackert handskrivet brev, ett litet elektroniskt meddelande via internet eller ett fint telefonsamtal. Jag vill att folk ska känna sig manade att kontakta mig. Tänk om jag blir ensam? Usch.

Men ja. Tack för allt, puss och kram, tack och hej. Det var fint så länge det varade.

JAG KAN INTE SOVA! Idag fick jag mitt norska personnummer. Nu är jag officiellt norrman. Ni får nu dra Norgeskämt och syfta på mig. Sen pumpar adrenalinet som att jag vore nykär. Jag fick just veta att jag eventuellt kanske ska få göra en sjukt häftig grej. Kan tyvärr inte säga vad det är. Men jag kanske säger när jag vet mer. Allt jag kan säga är... oj.

Fantasin tar aldrig slut. Vad menar jag?

Här sitter jag och bölar till Svenska Hjältar. Så blir det reklam. De kan ju inte ha reklamavbrott i Svenska Hjältar! Då har man ju tid att ifrågasätta sitt gråtande. Jävla idioter på TV4. Jag vet inte om jag har sagt det förut, men jag avskyr verkligen TV4. Megalånga reklamavbrott i långfilmerna? Att de enda filmerna de visar är Beck? Nej. Död åt kanalen.

Idag gick jag och hämtade ut mitt körkort. Sedan fikade jag med Amanda och Maja, och nu tänkte jag snart gå och lägga mig. Jag är så himla trött. Jävla mörker! Jag sover så länge att det är mörkt när jag vaknar. Jävla mörker.

Förresten så tänkte jag lite snett igår. Att vara jättemegaärlig på internet är inte min grej. Bara så ni vet. Jag är hellre lite smygärlig utan att det märks så tydligt. Så jag tog bort snesprånget och börjar på ny kula. Ni som inte fattar vad jag pratar om är på helt rätt spår.

Jag sätter åldersgräns på det här inlägget. 15 år måste du vara för att läsa vidare. Egentligen skulle hela min blogg behöva åldersgräns, men vi börjar här.

I Norge har killarna ett uttryck för när man går hem med en tjej och inte får ligga. Det är liksom... ett riktigt ord. Som folk använder! Jag skrattar ihjäl mig. Vet ni vad man kallas om man inte släpper till? Luremus! LUREMUS! I helgen var tog min kompis hem en norrman men var helt enkelt för trött för att... göra det. Så hon blev kallad för luremus. Alltså, jag skrattar faktiskt nästan ihjäl mig. Norge är kanske världens bästa land.

Jag precis som alla andra kvinnor är bäst på att diska. Det ligger i våra gener att göra rent. Självklart slår jag på lite sensuell jazzmusik, tar på mig finaste underkläderna och diskar med diskhandskar så att händerna inte ska bli så nariga, utan förbli välskötta och vackra. När jag dammsuger har jag ett litet gulligt förkläde på mig och ser till att få bort allt damm från alla hörn och lister. Gärna torka väggarna med en trasa också. Jag ser till att brandvarnaren är säker och att batterierna inte är slut, så att jag kan somna gott senare i natt. När jag väljer kvällens festkläder kliver jag in i min välsorterade garderob och väljer ut det som bäst kommer matcha dagens humör: Välorganiserad lycka. Det tar en ganska lång stund att välja ut de perfekta plaggen, men när jag väl valt suckar jag av välbehag när jag stryker min välskötta hand längs tygets lena färdigstrukna yta. Med lite vin på det här kommer det bli en härlig kväll.

Nä. Sanningen att säga så står jag osminkad och nyvaken i några gamla långkalsonger och gäspar samtidigt som jag försöker få igång blodcirkulationen med en cigarett i mungipan. Förra veckans vinglas är kladdiga och svåra att göra rent, så jag skiter i det och använder dem som fimpburkar istället. När jag är färdig luktar händerna vitlök och gammalt apelsinskal. Bättre lycka nästa gång. När jag dammsuger tejpar jag först ihop min dammsugare med silvertejp, innan jag snabbt som attan drar den fram och tillbaka några gånger över den golvyta som syns. Det man inte ser mår man inte dåligt av, tänker jag och skjuter tillbaka dammsugaren under sängen. Jag ser till att brandvarnaren är nermonterad och att batterierna är utslitna så att förfestens inomhusrökande inte ska framkalla sådana jävla tjut. Att välja kvällens outfit tar inte så lång tid. Det gäller att lyckas fiska fram något som inte luktar gammal trasa. Med en jävla massa vin på det här kommer det bli en helt okej kväll.

Två grabbar står vid busshållplatsen. Kanske tio år gamla.
- Mamma berättade förresten vad lesbisk är. Det är när tjejer ser lite ut som killar och gillar andra tjejer. Men det är okej sa hon.
Sen snöt han sig i sin vante.

Jag själv orkar inte gå runt med papper i fickorna, så jag skjuter ut snoret rätt i gatan. Det är en konst att inte få det att fastna på jackan eller hänga kvar en snutt. Men alla mina vänner tycker att det är äckligt, så jag försökte göra det mer sällan ett tag. Eller be om ursäkt innan jag gör det. Att äckla folk i onödan är ju otrevligt. Nu har jag mer bara förlikat mig med att jag är mellanäcklig som person.

Självklart börjar jag gråta i uppkörningsbilen. Damen tittade på mig med road blick och gratulerade än en gång. På vägen från Trafikverket, som ligger typ två hundra meter från mitt hus, gick jag fel. Jag glömde tänka på vägen. När jag kom in i värmen insåg jag att jag inte haft vantarna på och att fingrarna var som istappar. Nöjd och belåten ändå slår jag på kaffekokaren. Tror jag. Nej, jag glömde minsann kaffet så nu sitter jag här med en kopp varmt vatten.

Inte riktigt online, men förbannat lycklig. Allt slit lönade sig. Och det jag var så lycklig över igår var ju självklart teoriprovet. Godkänd. Uppenbarligen. Men ja, oj. Tack Sverige för att ni låter mig glida runt på era vintervägar ett tag.

Amanda kallade mig för äppelöga. Jag spelade med. Trodde att det var för att jag är vegetarian, men det var tydligen en låt. Jahaaaaaaaaaaaaaaaaa.

Jag är helt slutkörd. I kropp och själ, helt innerligt. Idag när jag var ute och promenerade slog det mig på fullaste allvar hur trött jag är. Det är därför jag sover tio timmar per natt och inte orkar tänka. Hela Norgeflytten och allt som hör till. All pengapanik. Så himla TRÖTT. Inte galen, utan slutkörd. Precis när insikten liksom sparkat mig i magen och knycklat ihop mina inälvor till ett hårt otrevligt prasslande knakande paket okokta nudlar spelades den här låten. Hela kroppen blev varm, nudlarna kokades och allt föll tillbaka med en rofylld suck. Vilken tröstlåt.

Videon är ju horribel, men man kan ju bara låta bli att titta på den. Lyssna på låten. Era inälvsnudlar kanske också mjuknar när ni hör den. Nu känner jag mig mjuk och varm. Helt redo för tio timmars ordentlig sömn.

Den här bilden togs på nyårsafton. Något nyår någon gång. Jag ÄLSKAR den här bilden. Vännen var så full att hemskheterna hamnade i skägget och vi var så unga att vi däckade utanför Max. Förfrös tårna så förfärligt att jag grät hela efterfesten.

Den får nu förresten symbolisera uttrycket jag myntade idag. "Att vara på kalysen". Det är en blandning mellan att vara "kalas" och att vara "på lyset". Alltså att vara full. Jag råkade säga det idag samtidigt som jag viftade med armarna och slängde med huvudet. Tok.

Idag hände en sak som gjorde mig så glad att jag skrämde främmande människor. Jag kan tyvärr inte berätta vad det är, men jag kan ju säga att det fan inte finns några gränser för firandet idag. Jag lovar att dela med mig när tiden är mogen.

Jag läser i mina papper att man ska komma i tid till teoriprovet så att de kan fotografera mig till körkortet. Borde jag färga håret rosa? Sätta dit en gumminäsa? Sminka mig som en gothare? Sträcka ut tungan så att det ser ut som en knäpp seminaturlig underläpp?

Äh, det är ett tag kvar. Jag tror att jag gör mig lite silverblondare och sminkar mig krogsnygg. Det är ju trots allt där folk kommer titta på det. Aldrig mer vill jag behöva höra: Men vad söt du var när du var liten! Det ska tamejfan vara en dösnygg bild. Jag ska se sexigt naturlig ut. Lite livlig blick med håret nyvaket rufsigt, som att min lika dösnygga  älskare precis dragit handen genom mitt hår.

Men egentligen, vem försöker jag lura? Vi vet ju alla att jag kommer kliva upp tio minuter innan provet, dutta på lite rouge i farten och se asfjantig ut. Det är ju så jag rullar.

Min mamma ska alltid försöka lugna min hypokondri. Nej, du har inte blivit stucken av en mördargeting. Det var dina strumpbyxor som fastnade i en spik. Ibland fungerar det. Men det kan bli helt otroligt irriterande om jag ligger hemma och har influensa när mamma bara förnekar det. Nej kära du, du är bara ordentligt förkyld. Nej gumman, du har luftvägsinfektion. Nej men älskling, du har bara lite feber. Jag blir ju kollrig av alla diagnoser hon ställer som kombinerat likförbannat stavas INFLUENSA.

Min vän Amanda har haft precis samma sjukdomsförlopp som jag har, och nu har hon hört att den influensan vi fick inte var den säsongstypiska sjukdomen. Det var en muterad kombination av hong kong-viruset och svininfluensan. När hon berättade detta reste sig håret på armarna och jag drabbades av en flashback från mina värsta sjukdagar från den gångna veckan. Med en orubblig kisande blick fäst någonstans långt i fjärran släppte jag datorn och reste mig långsamt ur soffan. Jag knöt näven och sköt den i en triumferande gest ovanför huvudet samtidigt som jag euforiskt utbrast: JAG ÖVERLEVDE! OCH MAMMA, DET VAR INFLUENSA!

Man kan visst sova hur länge som helst utan att ha dåligt samvete när man är sjuk. Inte dåligt. Eller? Ni borde förresten verkligen se serien Community. Den är allt som håller mig igång nu i efterskalven.




Förresten. Jag ser att Exilpoeten har antagit min utmaning och fullföljt uppdraget med bravur. Vackert.

1. Igår åt jag fyra pannkakor till frukost. Idag fick jag i mig en.
2. Det känns som att någon lagt spikmattor under mitt yttersta hudlager.
3. Jag hostar saker jag inte trodde fanns. Jag hostar även saker jag visste fanns men inte ville hosta någonsin igen.
4. Jag måste byta tröja var fjärde timme för att den andra är med om så otrevliga saker.
5. Orkar inte skratta högt åt Steve Carell.

Det här blir festligt! Nä, jag skämtar bara. Det är rätt illa.

Det är smulor i min säng. Jag har inte orkar borsta av fötterna en enda gång idag, för när jag böjer min framåt exploderar mitt huvud. Så smulorna samlas på hög. Idag hittade jag en jävla massa smulor i mitt hår. Undrar hur länge de har legat där.

Jag blir alltid så himla gråtmild när jag har feber. När min vän la upp det här klippet på Facebook rann nostalgitårarna helt ohämmat en stund.

Situationer när jag gråter:
- Vid hög feber
- Sparka in lilltån i någonting jävligt hårt
- När det är riktigt riktigt kallt ute
- När jag känner mig orättvist behandlad
- När jag tvättat örngottet med för mycket tvättmedel så att det svider i ögonen när jag lägger mig ner