Tove Linnéa

Jag har aldrig varit så olycklig över en klippning som när jag fick den här. Det var förra året och jag såg helt knäpp ut. Jag klippte av det jättefort.

Idag körde jag bil till Bygdsiljum. Amanda och Axel följde med. Vi spenderade dagen med att åka bil, titta på saker, tända eld, äta gröt på plattallrik och dricka kaffe. Det var så kallt inomhus innan jag fick igång elden att vi fick sitta i full vintermundering runt lunchbordet. Bra dag.

På given förstaplats har vi ingen mindre än svenska folkets stolthet, fröken Monica Zetterlund. Min favoritsångerska och favoritskådespelerska är enligt mig också den vackraste kvinnan i världen.



Audrey Hepburn. Kvinnan i mitt liv norpar andraplatsen.



Jag vore ju dum i huvudet om jag inte tyckte att kurviga blondiner var vackra. Jag ger er... fröken Monroe.



Här har vi en kvinna vars leende värmer bättre än brännvin och tända ljus. Jackie Kennedy, gott folk.



Och sist men inte minst har vi ännu en svenska, Ingrid Bergman. Om vi svenskor är vackra i allmänhet är ju det här grädden på moset.



Ja, kära ni. Det var allt från mig. Det var mitt försök till att dra till med en Draggens finest. Hade jag inte varit sjuk och brutalt uttråkad hade ni aldrig behövt läsa det här. Jag ber om ursäkt. Ska försöka återgå till mitt liv igen snart så att jag får lite inspiration att skriva om något annat än gamla puddingar. Som dessutom inte lever längre. Suck.

Tryck på bilden och bara njut. Livsglädjen växer för varje fotografi. Jag har så mycket kvar att se.

Som en vis kvinna beskrev det så var vi mer tvättsvampar än människor igår. Vi bara drack och drack och drack och drack och drack. Utgång är lika med framgång. Hur som helst så vaknade jag två gånger under natten och fick hälla i mig en liter H2O per tillfälle. Slutresultatet var en sjuhelvetes kväll som ingen av oss verkligen kommer ihåg och en otrevlig morgon. Jag välte ur sängen och kröp till toaletten. Sjunde gången det händer här på Pilgatan. Festar jag hårdare eller tål jag mindre? Vad är skillnaden mot när jag bodde på Ersboda?

Ja, hur som helst. Vilken fest. Snötäckta strumpbyxor, snoriga kinder, ihopfrusna ögonfransar, söndersparkade fötter, skräpmatsfiesta och telefonterapi. Misslyckade telefonsamtal, dåliga konversationsöppnare och tvåkilostungan. Vem behöver växa upp när man kan ha roligt istället?

För att hitta alla bilder från igår får ni gå till Anna-Karins blogg. För att hitta den får ni antingen använda fantasin eller klicka på bilden på henne. En annan bild leder också till en blogg jag gillar. Gissa vilken?

Ja, först och främst så är det ju jag. Men vem är den andra tjejen? Det är Amanda såklart. Hon är världsbäst. Henne måste man ju känna! Gör du inte det så borde du börja.

Kolla vad jag hittade på trikken när jag tjyvåkte för att hälsa på Hannes. Han lovade dessutom att det inte var han som satt upp den. Att jag hoppar på precis den trikken och satte mig precis på det sätet när jag skulle till just honom och att märket sitter precis där... det var bara ödets ironi och helt otroligt lustigt.

Det är här vi ska bo. Alla är så välkomna att hälsa på. Jag har en stor säng, och det finns definitivt hjärterum.

Jag har en problemfylld relation med mina profilbilder på Facebook. Hur ska man välja rätt bild? Man vill ju att folk ska få rätt uppfattning om dig. Att du är tillräckligt snygg för att lära känna, men inte tillräckligt snygg för att veta om det själv. Man vill inte se poserad ut och helst inte ha en bild du fotograferat själv med kameran ovanför huvudhöjd tagen med utsträckt arm och ett litet fåraktigt leende. Man vill inte spänna munnen för mycket, då ser man poserad ut. Man vill inte ta en perfekt profilbild heller. Hellre ett litet fel så att folk inte uppfattar dig som en person som alltid måste vara så jävla snygg.

I och med min problemfyllda relation med fenomenet profilbild har jag jättemånga profilbilder istället. En som syns när jag klickar upp min profil, och typ tjugo när man klickar upp albumet profilbild. En bild för varje kriterium jag har på profilbilder. Några fåniga när jag gör en min för att visa att jag inte tar mig själv på alldeles för stort allvar. Några oförberedda bilder tagna utan min vetskap för lite självdistans. Några tydliga posebilder för att visa att jag faktiskt kan bli bra på bild. Några med väninnor vid min sida för att visa att jag har vänner.

JÄVLA FACEBOOK som har fuckat up min relation till bilder. Förut brydde jag mig inte ett dyft. Det är ju så förbannat jävla fult att sitta och bry sig så himla mycket. Det är ju för guds skull bara ens utseende. Men jag har förstått att det är fler än jag som tänker så här. Därför tänkte jag bara vara ärlig och säga till er alla: Jag är förbannat mycket mer ytlig på Facebook än jag är i verkliga livet. Ba så ni vet. Här har ni några exempel på Facebookprofilbilder.

Kolla på gänget! Kolla Alexander Bard i bakgrunden. Axel, min bästa vän i hela världen: Raka snälla aldrig av dig håret någonsin igen.

Hallå. Hur svårt ska det vara att förstå om till och med Bamse fattar?

Idag begick jag en stilstöld. Jag hade en dålig hårdag och har av någon anledning spritt ut alla mina mössor över hela staden. Svårhanterlig situation. Lösningen är att ha keps fastän man är för töntig för att bära upp den.

Igår var jag cirkusdirektör. Man skulle ju klä ut sig.