Tove Linnéa

Mitt bidrag till den unga bortskämda debatten om SVTs succé Ung och Bortskämd. Först och främst säger de fel i introt. Det heter inte "...eller kommer de fortsätta vara ung och bortskämd?" utan det heter "...eller kommer de fortsätta vara unga och bortskämda?". Ursäkta besserwisserfaktorn men ibland har jag svårt att knipa käft.

Hur som helst. Jag har aldrig varit så lycklig som när jag flyttade hemifrån. Jag gick fortfarande på gymnasiet och skaffade en liten etta på Östermalm där jag fortfarande huserar. Jag fyllde den med möbler jag köpte själv på IKEA för pengarna jag ärvt av min mormor och jag tog de jobb jag fick för att betala mina räkningar. Att jobba som diskare i ett halvår var kanske inte det mest glamourösa en vegetarian från Ersboda kan spendera sina dagar med att göra, men i den lilla byn där min pappa växte upp skulle man ha jobb. Man skulle klara sig själv. En sån mentalitet smittar av sig och jag har alltid velat vara självförsörjande.

Jag ser inte ner på folk som vill bo hemma och spara pengar. Jag anser att man har rätt att spendera sina dagar med att leva precis som man vill så länge man inte sårar människor i onödan. Låt curlingungarna stanna hemma i sina bon tills de själva känner behovet att flytta! Låt de stackars barnen ta konsekvenserna av sitt eget handlande. Inte kan vi komma och lägga oss i. Någon dag kommer deras föräldrar att kola vippen och då sitter de där, helt ovetande om hur mycket tid det tar att ta hand om ett hushåll men det vet de ju själva om. De behöver inte att svenska folket pekar finger och tycker att de själva är så jävla mycket bättre.

Jag tycker att deras föräldrar är överbeskyddande och att de unga bortskämda borde ta tag i sin tillvaro, men det är ju inte upp till mig att avgöra hur de ska leva. Jag sköter mitt och tar hand om de mina, så får väl curlingbarnen leva bäst de vill. Oss störde det ju inte innan det visades på TV.