Tove Linnéa

Igår var en jävla dag. En jävla jävla dag. Men det tar sig, och det ordentligt.

Igår misslyckades jag med allt. Jag förstod inte norskan, åkte fel och hittade ingenstans. Det är så otroligt svårt att hitta på ett nytt ställe, och paniken var total när jag insåg att det här skulle bli mitt hem. Den här susande storstan. Mot lilla Umeå där alla pratar svenska och jag hittar utan problem. Och inte fick jag något norskt personnummer heller. Hur snällt jag än bad så gick det inte. Man kan inte manipulera norsk byråkrati. Så jag stod där på Oslo Sentralstation (ja, de stavar sentral med s) och tillät paniken att ta mig - men bara i en minut. Efter panikminuten så tog jag min lilla väska och gick. Jag började fråga folk om vägen och tog mig en karta. Sedan spenderade jag många timmar med att gå runt och titta på stan. Lära känna gatorna och lyssna på språket. Allt blev lugnt och jag började tänka lite klarare. Insåg att bankmannen på Handelsbanken hade sagt att han kunde fixa personnummer åt mig, så efter ett kort möte var hela den processen i rullning. Banktjänstemän kan man minsann charma!

Efter att allt det ordnat sig så åkte jag och drack te på Majorstuen hemma hos Hannes och Nicolina. Turligt nog bor de helt otroligt kollektivet där jag ska övernatta nu när jag besöker Norge, så jag bad en tant om hjälp med vägen och hon följde mig hela vägen till stället där Jakob och Daniel skulle hämta mig. Tack, tanten. Du inte bara räddade mig, du lärde mig roliga norska ord på vägen. Kvällen spenderades i kollektivet (läs: killektivet) med killarna och det har fan aldrig varit så skönt att somna. Jag hade klivit upp klockan fem på morgonen och haft en dålig dag. Plus att jag hade en motorvärmare på rummet för att hålla värmen som susade väldigt hemtrevligt.

Denna morgon var lite jobbig. Idag skulle jag skriva på kontraktet till lägenheten, och jag har aldrig träffat hyresvärden. Jag är lite luddig på norskan och jag vet inte riktigt vad man har för rättigheter att peta i kontraktet. Hur jag skulle hitta dit hade världens finaste Jakob redan hjälpt mig med så jag kilade iväg klockan kvart i åtta för att hoppa på bussen till Torshov där jag skulle byta till trikken (spårvagnen) och åka till Olaf Ryes plass. Men vänta nu. Hur betalar man bussen? Ingen aning. Ångest. Jag försökte kika på alla andra vid busshållplatsen för att se om de höll i kontanter eller VISA-kort men alla bara hoppade på bussen. Så jag tjyvåkte. Hur som helst så skickade hyresvärden att han var en halvtimme sen, så jag bestämde mig för att skita i trikken och promenera dit istället. Jag hade en timme att spendera och jag ville gärna se området där vi ska bo. Så jag plockade fram kartan och kikade omkring. Letade upp närmaste lågprisbutiken. Noterade att vi är omringade av parker, kaféer och barer. Att vi har två Seveneleven inom 20 meters gångväg. Att vi är lyckligt lottade.

När hyresvärden kom så blev jag helt lugn. Han var jättetrevlig och förklarade allt i kontraktet för mig. Tillät mig att läsa igenom det och ställa frågor. Hela depositionspaniken löste sig. Och lägenheten var fantastiskt mysig. Så från och med första januari bor jag på Toftes gate 61, trappuppgång D. Oslo. På vägen därifrån köpte jag kaffe för att fira och fick gratis grattis-fika från damen i kassan. Gratis är gott, skrattade hon. Det har varit en fantastisk dag.

Snart ska jag kila iväg och möta Jasmine från min gamla klass som arbetar på Carlings här i stan. Jag överraskade henne igår, så jag ska möta henne utanför hennes jobb klockan fem så ska vi hitta på något kul. Men just i detta nu ska jag bara sitta i killektivet under ett stort täcke och försöka tänka bort kylan. De har inte på elementen här inne - därav motorvärmaren på mitt rum.

Oslo Oslo über alles.