Tove Linnéa

Vi kommer bo två singelflickor i en snygg lägenhet mitt i hjärtat av Oslo. Det kommer hända saker förr eller senare. Någon kommer hitta en pojke att leka med, och när det inträffar har Anki det ändå soft. Han kan bara snöra på sig skorna och springa utan att jag märker någonting. Om vi säger att en kompis sovit över på soffan och Anki sitter vid köksbordet och käkar frukost så kommer mitt ragg att behöva passera två fnissande personer på vägen till toaletten. Jag kommer behöva dö skämsdöden om jag får hem något riktigt bottennapp.

Sen har vi porttelefon också, vilket kommer komma väl till pass om någon av oss vill göra slut med någon. För han kommer aldrig ens bli insläppt i byggnaden om vi inte trycker på rätt knapp. Vi har porttelefon, låst portgrind och ett kikhål på dörren. Obehagliga överraskningar? Aldrig mer. Inte som hemma hos mig på Pilgatan när man aldrig vet vem som plingar på. För att förebygga onödiga samtal har jag skrivit en lapp med vilka jag inte vill ska plinga på. Jehovas vittnen och reklamutdelare bland annat. De kommer inte ens nå vår dörr i Oslo. Vilket jävla uppköp.