Tove Linnéa

Det är en riktigt dålig julklapp. Det är en bloggnedläggning.

Igår fick jag mitt norska personnummer. Idag betalade jag min första hyra. Jag har lyckats öppna ett depositionskonto och jag lämnar Norrland om sjutton dagar. När jag flyttar lämnar jag allt gammalt groll bakom mig. Alla gräl, alla bråk, all skit. Alla killar. Allt mitt emotionella bagage stannar på Ersboda. Med mig tar jag en god vän, några flaskor vin och värdsliga ting.

Jag lämnar också bloggen. Det har varit trevligt att få skriva av sig en liten stund, och det har varit fantastiskt att ni har velat läsa det. Men nu, denna dag. Nu lämnar jag er här. Vill man ha kontakt med mig i Norge får man antingen skriva ett vackert handskrivet brev, ett litet elektroniskt meddelande via internet eller ett fint telefonsamtal. Jag vill att folk ska känna sig manade att kontakta mig. Tänk om jag blir ensam? Usch.

Men ja. Tack för allt, puss och kram, tack och hej. Det var fint så länge det varade.

JAG KAN INTE SOVA! Idag fick jag mitt norska personnummer. Nu är jag officiellt norrman. Ni får nu dra Norgeskämt och syfta på mig. Sen pumpar adrenalinet som att jag vore nykär. Jag fick just veta att jag eventuellt kanske ska få göra en sjukt häftig grej. Kan tyvärr inte säga vad det är. Men jag kanske säger när jag vet mer. Allt jag kan säga är... oj.

Jag har hört att det finns en shoppinggata i Los Angeles som är tio mil lång. Det är som att man skulle kunna shoppa hela vägen till Ö-vik. Är det här verkligen sant?

Fantasin tar aldrig slut. Vad menar jag?

Här sitter jag och bölar till Svenska Hjältar. Så blir det reklam. De kan ju inte ha reklamavbrott i Svenska Hjältar! Då har man ju tid att ifrågasätta sitt gråtande. Jävla idioter på TV4. Jag vet inte om jag har sagt det förut, men jag avskyr verkligen TV4. Megalånga reklamavbrott i långfilmerna? Att de enda filmerna de visar är Beck? Nej. Död åt kanalen.

Jag är less på mörkret. Jag är jätteless på att det är mörkt hela tiden. Jag saknar solen och värmen. För som det är just nu så fryser jag dygnet runt. Jag fryser och är trött. Hela. Tiden. Jag sover typ tio till tolv timmar per natt och äter skräpmat för att hålla igång värmen. Och att äta skräpmat är jättedåligt för kroppen, så nu måste jag börja äta bra mat igen. Vilket inte är lika gott och värmande. Jag är så LESS på vintern! Varför är jag så dum i huvudet att jag flyttar till Oslo istället för Bahamas? IDIOT. Kolla, det är ju vinter där också.

Idag gick jag och hämtade ut mitt körkort. Sedan fikade jag med Amanda och Maja, och nu tänkte jag snart gå och lägga mig. Jag är så himla trött. Jävla mörker! Jag sover så länge att det är mörkt när jag vaknar. Jävla mörker.

Förresten så tänkte jag lite snett igår. Att vara jättemegaärlig på internet är inte min grej. Bara så ni vet. Jag är hellre lite smygärlig utan att det märks så tydligt. Så jag tog bort snesprånget och börjar på ny kula. Ni som inte fattar vad jag pratar om är på helt rätt spår.

Jag sätter åldersgräns på det här inlägget. 15 år måste du vara för att läsa vidare. Egentligen skulle hela min blogg behöva åldersgräns, men vi börjar här.

I Norge har killarna ett uttryck för när man går hem med en tjej och inte får ligga. Det är liksom... ett riktigt ord. Som folk använder! Jag skrattar ihjäl mig. Vet ni vad man kallas om man inte släpper till? Luremus! LUREMUS! I helgen var tog min kompis hem en norrman men var helt enkelt för trött för att... göra det. Så hon blev kallad för luremus. Alltså, jag skrattar faktiskt nästan ihjäl mig. Norge är kanske världens bästa land.

Igår råkade jag ut för en ny ökänd företeelse, den frukade "facerapen". Två gånger, dessutom. Per har världens sämsta pokerface och fnissade hysteriskt när han skrev. Anna-Karin var så snäll att hon påpekade redan innan vad hon hade i görningen. Men vinet var gott, sällskapet var trevligt och ingenting spelar någon roll i Facebook-världen, för den finns ju ändå inte på riktigt.

Efter förkrökandet drog vi till Ögonblicksteatern där det var fest. Och hallelujah vilken fest det var. Det var så mycket fest att den idag känns lite luddig. Jag har hört det ryktas om dans vid det upphöjda DJ-båset, billig halvkyld öl, vänskapsband som återknyts, försvunna väninnor, relationspanik och trubbel. Ja, man vet verkligen aldrig hur en kväll ska sluta när man äter chokladpraliner till middag.

Jag precis som alla andra kvinnor är bäst på att diska. Det ligger i våra gener att göra rent. Självklart slår jag på lite sensuell jazzmusik, tar på mig finaste underkläderna och diskar med diskhandskar så att händerna inte ska bli så nariga, utan förbli välskötta och vackra. När jag dammsuger har jag ett litet gulligt förkläde på mig och ser till att få bort allt damm från alla hörn och lister. Gärna torka väggarna med en trasa också. Jag ser till att brandvarnaren är säker och att batterierna inte är slut, så att jag kan somna gott senare i natt. När jag väljer kvällens festkläder kliver jag in i min välsorterade garderob och väljer ut det som bäst kommer matcha dagens humör: Välorganiserad lycka. Det tar en ganska lång stund att välja ut de perfekta plaggen, men när jag väl valt suckar jag av välbehag när jag stryker min välskötta hand längs tygets lena färdigstrukna yta. Med lite vin på det här kommer det bli en härlig kväll.

Nä. Sanningen att säga så står jag osminkad och nyvaken i några gamla långkalsonger och gäspar samtidigt som jag försöker få igång blodcirkulationen med en cigarett i mungipan. Förra veckans vinglas är kladdiga och svåra att göra rent, så jag skiter i det och använder dem som fimpburkar istället. När jag är färdig luktar händerna vitlök och gammalt apelsinskal. Bättre lycka nästa gång. När jag dammsuger tejpar jag först ihop min dammsugare med silvertejp, innan jag snabbt som attan drar den fram och tillbaka några gånger över den golvyta som syns. Det man inte ser mår man inte dåligt av, tänker jag och skjuter tillbaka dammsugaren under sängen. Jag ser till att brandvarnaren är nermonterad och att batterierna är utslitna så att förfestens inomhusrökande inte ska framkalla sådana jävla tjut. Att välja kvällens outfit tar inte så lång tid. Det gäller att lyckas fiska fram något som inte luktar gammal trasa. Med en jävla massa vin på det här kommer det bli en helt okej kväll.

Om du klickar här och spolar fram till typ 17.58 så kan man se mig och Alexander chilla på Way out west. Vi mötte upp Klara och Hanna som jobbade vid handikapprampen. Det är inte så mycket att se, men vi är rätt sommarsnygga även på långt håll.

Göteborg.

Bra lokalproducerad pop, endast ett klick bort. Lyssna här!

Jag har aldrig varit så olycklig över en klippning som när jag fick den här. Det var förra året och jag såg helt knäpp ut. Jag klippte av det jättefort.

Idag körde jag bil till Bygdsiljum. Amanda och Axel följde med. Vi spenderade dagen med att åka bil, titta på saker, tända eld, äta gröt på plattallrik och dricka kaffe. Det var så kallt inomhus innan jag fick igång elden att vi fick sitta i full vintermundering runt lunchbordet. Bra dag.