Tove Linnéa

Ikväll har jag hållit på med hemliga saker. Förlåt till er som har ringt och att jag inte har svarat. Jag och två karlar stängde in oss i ett rum. När vi flera timmar senare äntligen var klara luktade det svett och människa i hela sängen. Det var så kvavt att man inte kunde andas. Nu är jag hes och slutkörd. Perfekt måndag. Killar, det ni gör kan ingen annan göra. Det ni gör är magi.

Vaknar av att en kille i min ålder lite nervöst ringer från Nordea. Jag har sovit tre timmar under natten, är bakfull och arg för att det ringer ett privat nummer. Han blir lite nervösare och jag blir lite argare. Vad fan vill han? Han undrar om jag för tillfället befinner mig i Los Angeles. Va. Nej. Va? VA? NEJ! INTE... NEEEEEJ!

Jo. Femtontusensvenskariksdaler har försvunnit från mitt konto. Min första fråga är: Jaha. Vad fan köpte han för något? Nordeakillen skrattar. Jag kommer i alla fall få tillbaka pengarna. Men mitt konto är spärrat, jag måste byta Visa-kort och det kommer ta en vecka innan jag får tillbaka skiten.

Pengalös. Lottlös. Livet/döden.

Ja, då har jag tagit tag i tre jävligt jobbiga saker idag. Och allt har löst sig. Karmakontot är inte tomt i alla fall. Nu är jag glad igen.



Jobbiga saker som hänt mig i helgen:

1. Jag får veta att jag behöver ett norskt personnummer för att öppna depositionskonto i Norge. Panik.
Lösning: Ringde upp hyresvärden och intalade honom att jag är fantastisk även om han inte får mina pengar jättefort.

2. Jag blev skimmad på 15000 spänn från Los Angeles.
Lösning: Gå till Nordea, bekräfta att det inte var jag som tog ut pengarna och anmäl allt hos polisen.

3. Pga att kontot blev hackat har jag inte haft ett jävla öre, och jag ska resa till Oslo om en vecka. Hinner jag få tillbaka pengarna?
Lösning: Gråt i kassan på Nordea och tvinga mamma att handla lite mat åt mig.

Idag ska jag ta tag i allt. Ni vet, de där ångestklumparna som biter en i röven hela tiden. Jag uppdaterar om hur det går.

Första stoppet: Banken. Jag ska få tillbaka 15000 kronor. Ja, femtontusensvenskariksdaler.

Det har hänt så himla mycket de senaste veckorna. För mycket på för lite tid. Det snurrar lite hela tiden. Jag går på repeat. Herrejisses. Så himla knäppt allt har blivit, hela tillvaron är så jävla knas.

Allt jag är kapabel att säga idag är följande meningar:
1. Jaha, är det gratis?
2. Näe, mest bara trött.
3. Så jävla sketch...
4. Ja, jag ska kolla upp det. Sen.
Och den självklara favoriten...
5. Jag är så jävla fucked up.



Men ikväll får vi se vad som händer. Det kanske händer något fantastiskt, vem vet? Aja. Över och ut. Jag är så himla fucked up.

Idag har jag varit lite produktiv. Det känns otroligt bra. Jag har fikat med världens finaste Maja och pratat om livets allra allvarligaste saker. Gud vad jag är glad över mina två familjer. Man har familjfamiljen och vänfamiljen, och mina familjer är fantastiska.

Sedan gick jag till körskolan och läste körteori. Tut tut! Nu närmar det sig att jag faktiskt lyckas med körkortet. 67 och 69 rätt på två av fyra prov. Lycka. Och när jag kommer hem igen så möts jag av nybakat bröd som jag lyckades göra tidigare idag. Nu har jag lagat middag.

Igår sa jag det sorgligaste jag har sagt på många år. Ordagrant sa jag så här:
"Alltså... En sak har jag märkt med att inte ha några pengar. Och det är att vatten mättar mer än vad man tror! Alltså helt seriöst, jag dricker vatten till mellanmål och det fungerar helt seriöst."

Amandas underläpp började dallra och hon gav mig en rikskupong att köpa en macka för. Tack.

'

Jag bjuder på kaffe, Klara har naturgodis och Jenni hade bröd. Knytfika.

En blondin och en Amanda sitter på ett kafé. Blondinen får ett sms som är jävligt svårläst, skrattar och påpekar för Amanda hur olika man kan uttrycka sig i text och att hon aldrig skulle använda så mycket slang i en mening.
Amanda säger: Jag använder också slang ibland. Typ... "Ska vi gå till stan?" istället för "Ska vi gå in till staden?".

Idag ska jag ner på stan och lära mig om Norgeflytten. Tänkte gå till banken och kolla vad de har att säga. Det här är i alla fall vårt vardagsrum. Jag är lycklig.

Jag och Axel smsar fyllesms till folk även fast vi inte är så berusade. Typ: "JAG HAR FÅTT LYXLÄGGA I OSLO! ÖL!" och "TOVE FLYTTAR ÖL!". Det roar oss.

Ser ni hur lycklig jag är på den där bilden? Ja, just det. Jag har gått sönder och jag behöver nikotin att laga mig. Så det så. Rökstopp för det bli någon annan dag. Snart kommer Anna-Karin hit och jag ska fan bjuda henne på en öl. Idag skiter jag i alla jävla regler jag satt upp för mig själv. Jag måste bli mentalt återställd innan fysiken har chans att komma ikapp.

Hur som helst. Imorgon är Alex dag, och det ska fan bli en bra dag. Vi ska hålla på med hemligheter.

DET ÄR SÅ JÄVLA SVÅRT ATT HITTA LÄGENHET I OSLO!!!!!!!!!!

Nej, min underläpp är inte så stor. Det är min tunga.

Idag har jag rusat omkring i skogen och försökt skaffa mig lite träningsendorfiner. Efter att ha satt totalt rökstopp, försökt se hela paniksituationen lite rationellt och blivit arbetslös behöver jag börja träna. Jag behöver alla endorfiner min kropp kan ge mig. Den naturliga vägen. Inga cigaretter på en månad och ingen öl på vardagar. Livet ska styras upp lite. Temporärt i alla fall.

Det är dock inte så förbannat lätt när elljusspåret är glashalt. Jag åkte på skorna i nedförsbackarna och kröp när det var uppförs. Det var som att springa på stället. Man tog sig inte framåt. Vid ett tillfälle stannade jag till och med och kramade ett träd medan jag grät frustrationstårar. I två timmar höll jag på så här. Jag mötte inte en enda människa under hela milen. Alla andra hade vett att hålla sig inomhus idag. Jag kämpade på. Imorgon ska jag ta revansch och göra om pärsen. Men nu när jag tänker efter... Att jag inte mötte någon. Folk kan ju faktiskt ha tagit en omväg när de efter skymning joggar ikapp någon som skriker könsord samtidigt som de gråtande panikkramar träd.

Nu när jag är arbetsbefriad måste jag spara så många kronor jag bara kan. Plus att jag har tid att göra nya saker. Därför håller jag på att lära mig baka eget bröd och göra eget pålägg. Det är förjävla gott! Jag ska lägga upp receptet på mina müslibullar snart.

Nu har jag bytt bloggadress från den gamla till den här. Jag hade inga planer på att så många skulle vilja läsa om mitt liv då jag skrapade ihop en liten blogg på typ tio minuter i början av hösten. Nu vill jag inte längre bli uppfattad som dryg och pretto så jag har bytt namn till mitt riktiga, Tove Linnéa. Mitt namn, artistnamn, alias, alter ego.

Allt borde fungera, det är bara att byta prenumeration på Bloglovin' på knappen uppe i hörnet, och mejladressen är numera [email protected]. Hoppas ni ska komma att gilla den här bloggen lika mycket som den förra.