Tove Linnéa

Nu har jag varit nikotinfri i 13 dagar. Igår satt Anna-Karin och grabbarna och rökte inomhus. Jag tog inte ens ett bloss. Idag börjar min nyttiga månad. Kapa allt dåligt och bli hälsosam. Äta typ... sallader. Istället för hamburgare oich minipizzor.

Jag har redan kikat in i kylskåpet, skafferiet samt frysen och lyckats intala mig själv att inte äta upp:
- Tryffeltårta
- Chips
- Choklad
- Glass

Detta ska bytas ut mot sallad och frukt. Fibrer och vitaminer. Önska mig lycka till så ses vi på Max ikväll.

Jag och mamma står och väljer tårta inför kvällens namnsdagsfirande. Det blir lite osäkerheter om vem som egentligen stod först i kö, och kandidaterna för förstaplatsen är jag mot en tant på cirkus nittio solsnurr.
- Gå före du, kära vän. Jag har hela livet på mig! skrattar tanten. Jag blev så uppmuntrad av hennes positiva syn på den nalkande döden att jag köpte den dyraste jävla tårtan på NK. Smaskens. Tack, tanten.

Visst är vi rätt lika? Jag valde vad han skulle heta. Sedan dess har jag mer eller mindre bossat runt med honom i sexton år. Men åh så jag älskar honom, och fy fan vad jag kommer sakna honom när jag flyttar. Han är en bra människa. Hör ni det, flickor? Om ni tycker att jag verkar lite fräsig och kanske lite snygg så ska ni veta att jag har lärt honom allt jag kan plus att vi är rätt lika. Vilken grej. Tycker ni att jag är astöntig och mer ful än charmig så är vi faktiskt bara syskon och inte tvillingar. Vilket kap.

Nu när folk liks börjar läsa den här bloggen tänkte jag bara tala om det för er, så att om ni någon gång möter honom kan ni veta följande saker om honom:
1. Han är väldigt snäll om du inte nämner politik. Då kan han köra över dig, backa tillbaka över ditt lik och köra över dig en gång till.
2. Sprider du ut ett spår av choklad och/eller chips i närheten av hans skola eller hemtrakter kan du lita på att du hittar honom där. Hans sort är lättlurad på det sättet.
3. Du dör om du gör honom illa. Redan som barn gav jag mig ut på nätterna och utförde hämndaktioner på ungar som retat honom. De brukade hitta sina cyklar i träd på morgonen.

Vilket sammanträffande att det verkar höra ihop med internationella Göd din dotter-dagen. Här sitter jag och sprängs. Lika bra att gödas innan Oslo. Där kommer jag inte ha råd med mat.

Då intar vi Grünerløkka. Och vår byggnad har en hemsida. Har DIN byggnad en hemsida? Skulle inte tro det.

Nej, det var sista gången. Jag är stolt och glad och lycklig och bra. Man får tycka att man är bra. Jag är bra, alla jag älskar är bra. Livet är bra.

Vi svenskar tycker generellt att norrmän är jätteknäppa. Riktiga tokfransar som pratar kul och har stickade koftor året om. Så när jag var där tänkte jag vara lite generös och tillfredsställa ert behov av att veta knäppfakta om Norge.



1. Det konstigaste i Norge är deras trafikljus. Det är två röda gubbar, men bara en grön. Råknäppt. Sen låter det inte tickticktickticktick när det slår om till grönt heller. Jag har aldrig förut förstått att min kropp kräver både ljud och ljus för att börja promenera innan jag märker detta i knäpp-Norge och står helt stilla i rusningen när det slår om till grönt. Det tickade ju inte! Inte behöver man trycka på någon knapp heller. Hur fan ska alla blinda veta att det är grönt? Toknorskar.



2. I Oslo kan du låna cyklar hit och dit. De har cyklar man får cykla på. Helt jävla sjukt att de inte försvinner och går sönder! Det är ju som att norrmän faktiskt... litar på varandra.



3. Ni vet när det blev ramaskri över att de hittat en chicken nugget som var formad som ett kycklinghuvud? Ja, i Norge hittade jag ett pommes. Hoppet.



4. Julpynt i november? Det är nog bara norrmän som räknar fel på en hel månad när de hänger upp det tunga artilleriet längs sentrum.



5. Hörrö Oslo! Det där är jättefel.



6. I Norge är folk faktiskt sjukligt trevliga. När de inser att jag är lite fluffig på språket förklarar de för mig. När jag stod vilse med en karta kom det alltid fram någon och hjälpte mig. Typ som damen som tog det här kortet. Hon ville fotografera mig med min kamera så att det fanns en bild på mig också. Vem gör så utan att sno kameran sen? Vem stannar med cykeln för att hjälpa en vilsen svensk för att sedan INTE cykla iväg med kameran? Va. Skärpning, Norge.



7. Jag köpte en kaffe och fick fika på köpet för att det ändå skulle slängas. Tack för isoleringen, Oslo. Jag uppskattar allt bukfett jag kan få.



8. Språket. Det går inte att uppfatta en norsk som förbannad hur högt de än skriker. De stavar allt som det låter. Sentrum. Dysleksi. Bärs betyder bajs och rolig betyder lugn. Det är inte roligt att dricka bärs i Norge.



9. Uteserveringarna har öppet i november. De är inte kloka, de där norskarna.



10. MATEN! Butikerna. PRISERNA! Ni ser bilder och tänker - jahaa. Ett sexpack cider för 50 spänn, inte dåligt. Nej nu tog ni fel era jävla partysvenskar. EN cider kostar 50. Sen har de inget vegetariskt utbud överhuvudtaget, säljer billig öl i enliters petflaskor, kallar läsk i november för Julebrus och deras fullfeta mjölk har 3,9% fetthalt. Som att dricka en hjärtinfarkt. Att butiken runt hörnet heter Kiwi gör ju inte saken bättre. Den enda saken i hela världen jag är allergisk mot är just kiwi.


Ja, som ni ser kommer jag alltså inte klara av att bo där. Jag kommer gråta och åka hem. Eeeeeller så är alla dessa tio ting saker jag älskar och längtar efter att få ta del av. Vi får se.

Igår var en jävla dag. En jävla jävla dag. Men det tar sig, och det ordentligt.

Igår misslyckades jag med allt. Jag förstod inte norskan, åkte fel och hittade ingenstans. Det är så otroligt svårt att hitta på ett nytt ställe, och paniken var total när jag insåg att det här skulle bli mitt hem. Den här susande storstan. Mot lilla Umeå där alla pratar svenska och jag hittar utan problem. Och inte fick jag något norskt personnummer heller. Hur snällt jag än bad så gick det inte. Man kan inte manipulera norsk byråkrati. Så jag stod där på Oslo Sentralstation (ja, de stavar sentral med s) och tillät paniken att ta mig - men bara i en minut. Efter panikminuten så tog jag min lilla väska och gick. Jag började fråga folk om vägen och tog mig en karta. Sedan spenderade jag många timmar med att gå runt och titta på stan. Lära känna gatorna och lyssna på språket. Allt blev lugnt och jag började tänka lite klarare. Insåg att bankmannen på Handelsbanken hade sagt att han kunde fixa personnummer åt mig, så efter ett kort möte var hela den processen i rullning. Banktjänstemän kan man minsann charma!

Efter att allt det ordnat sig så åkte jag och drack te på Majorstuen hemma hos Hannes och Nicolina. Turligt nog bor de helt otroligt kollektivet där jag ska övernatta nu när jag besöker Norge, så jag bad en tant om hjälp med vägen och hon följde mig hela vägen till stället där Jakob och Daniel skulle hämta mig. Tack, tanten. Du inte bara räddade mig, du lärde mig roliga norska ord på vägen. Kvällen spenderades i kollektivet (läs: killektivet) med killarna och det har fan aldrig varit så skönt att somna. Jag hade klivit upp klockan fem på morgonen och haft en dålig dag. Plus att jag hade en motorvärmare på rummet för att hålla värmen som susade väldigt hemtrevligt.

Denna morgon var lite jobbig. Idag skulle jag skriva på kontraktet till lägenheten, och jag har aldrig träffat hyresvärden. Jag är lite luddig på norskan och jag vet inte riktigt vad man har för rättigheter att peta i kontraktet. Hur jag skulle hitta dit hade världens finaste Jakob redan hjälpt mig med så jag kilade iväg klockan kvart i åtta för att hoppa på bussen till Torshov där jag skulle byta till trikken (spårvagnen) och åka till Olaf Ryes plass. Men vänta nu. Hur betalar man bussen? Ingen aning. Ångest. Jag försökte kika på alla andra vid busshållplatsen för att se om de höll i kontanter eller VISA-kort men alla bara hoppade på bussen. Så jag tjyvåkte. Hur som helst så skickade hyresvärden att han var en halvtimme sen, så jag bestämde mig för att skita i trikken och promenera dit istället. Jag hade en timme att spendera och jag ville gärna se området där vi ska bo. Så jag plockade fram kartan och kikade omkring. Letade upp närmaste lågprisbutiken. Noterade att vi är omringade av parker, kaféer och barer. Att vi har två Seveneleven inom 20 meters gångväg. Att vi är lyckligt lottade.

När hyresvärden kom så blev jag helt lugn. Han var jättetrevlig och förklarade allt i kontraktet för mig. Tillät mig att läsa igenom det och ställa frågor. Hela depositionspaniken löste sig. Och lägenheten var fantastiskt mysig. Så från och med första januari bor jag på Toftes gate 61, trappuppgång D. Oslo. På vägen därifrån köpte jag kaffe för att fira och fick gratis grattis-fika från damen i kassan. Gratis är gott, skrattade hon. Det har varit en fantastisk dag.

Snart ska jag kila iväg och möta Jasmine från min gamla klass som arbetar på Carlings här i stan. Jag överraskade henne igår, så jag ska möta henne utanför hennes jobb klockan fem så ska vi hitta på något kul. Men just i detta nu ska jag bara sitta i killektivet under ett stort täcke och försöka tänka bort kylan. De har inte på elementen här inne - därav motorvärmaren på mitt rum.

Oslo Oslo über alles.

Jag bloggrejpar Jakobs dator. Den har aldrig bloggat förut, och jag bad inte om lov. Men i alla fall. Här sitter jag hos Jakob och Daniel i deras kollektiv. Jag har ätit pasta med tomatsås till middag och en brödskiva till lunch. Plus en kopp te i en liten etta på Majorstuen men den var gratis. Förbannat jävla dyrt här, så jag tar vad jag får. Nu har jag hur som helst ansökt om personnummer efter så fett jävla mycket gnäll från skattefolket. Imorgon skriver jag på kontraktet till lägenheten och allt är löst. ÄNTLIGEN! Jag är så nervös över hur jag ska hitta dit bara. Men killarna hjälper mig, så det kommer säkert gå. Grabbar kan sånt här.

Men jag har väldigt trevligt här i Norge i alla fall. Smög förbi Jasmine idag som jobbar på Carlings och hon skrek till när jag kikade in. Otippat? Ja. Vad gör jag här? Vet inte. Ska vi kramas? Nu ska vi kanske baka kladdkaka och göra något ovettigt.

Vi får ses på onsdag istället. Jag landar vid tiotiden i Oslo och flyr det smutsiga norr. Jag hoppas att jag kan uppdatera lite från Norge också. Anna-Karin måste ju dö av nyfikenhet annars. Och det vore ju sjukt onödigt. Då skulle det bli så dyrt att bo i Oslo. Och ensamt.

Ring gärna inte innan onsdag, jag har inte råd att svara från utlandet och får dåligt samvete när jag trycker bort. Skriv på Facebook istället. Eller till [email protected].

Underkläder.

Jag litar på att jag får låna smink och hårprodukter av killarna.

... är vad jag sysslar med. Jag värmer upp inför flygresan med något som lugnar mig: dålig TV. Jag är nämligen otroligt flygrädd. Men imorgon klockan sju på morgonen lyfter i alla fall mitt flyg, och jag är nervös.

Idag ska jag:
- Packa
- Skriva ut kartor över de ställen jag måste hitta till
- Kontrollera att mitt pass ligger i packningen två miljoner gånger
- Vara nervös
- Titta på dålig TV

Idag gick jag och handlade på stan. Jag tog precis tag i en purjolök när jag råkade få in foten i ett litet hål och snubblade till. Tur att jag inte föll eller utstötte något roligt ljud, tänkte jag. Så gick det en dam i sextioårsåldern bakom mig som också stoppade in foten i det lilla hålet. Så plötsligt utstötte hon ett roligt ljud. Hon tjöt och skrek något i stil med: "Göraaaaan! Men TITTA här! Vilken GROP!" på ren skånska.

Och jag dog. Jag kilade bakom brödhyllan och gapskrattade åt kvinnan med den gälla rösten som fastnade i den lilla gropen.

Vad skönt. Inga vimmelbilder idag. Gårdagen var nämligen händelserik och sinnessjuk. Det var kul och fruktansvärt. Kvällen slutade i en lägenhet med en vanvårdad katt och en stark doft av illegala substanser. Det var värt att åka dit bara för att få åka därifrån. Man känner sig alltid lika vacker när man släpar sig ur sängen och drar direkt till Systembolaget på lördagsmorgonen i gårdagens kläder och smink. Snygg brud, tänker nog alkoholisterna på Vasaplan. För när jag tar den där promenaden spelar jag i deras liga. Har brösten snäppet högre upp än de kvinnor de brukar träffa och blir därför klassad som snygg. Alla andra tänker nog bara något i stil med: "Ur spår! Ligist på intåg!" när jag snubblar in i lokalen.

Kaffet är precis klart. Nu bakas det morotsbröd och kokas soppa. Rödbetssoppa med morötter och purjolök. Massor av vitpeppar och grönsaksbuljong. Perfekt vintermat. Anki har mitt minneskort så jag kan inte dokumentera godheterna, men det ser otroligt lockade ut och jag är nöjd över mitt budgetalternativ till den annars så vanliga bakisburgaren på Max.

"Tove, det står kvar lite julmust på ditt bord."
"Men du ska inte dricka den på vägen då?"
"Nej, det är ju inte öl."

Och jag blev godkänd på halkbanan. Fick snurra i en bil och vändas upp och ner.

Dags för halkbanan. Jag gråter lite av trötthet.

Just nu skräpar jag runt hemma hos mina föräldrar. Går runt i långkalsonger och stor t-shirt med en välfylld kaffekopp i handen. Jag skräpar verkligen. Tidigare lagade jag lunch åt min pappa. Rödbetssoppa och hembakat bröd. Ja, varför är jag fortfarande singel egentligen?

Alltså det är välplanerat, hela grejen. Läste i papperstidningen idag att det är jag som har rekordet i mest antal riksdaler skimmade. Nice. Nordea, vart är mitt pris?

Nu sitter jag här i ovädret och dricker gratis kaffe.

Jag avskyr körkortsteori så nu tänker jag gå och köpa äpplen istället. Halkbana på torsdag, bästa vännerna till helgen och Oslo på måndag. Nu tänkte jag ta och köpa några gojävla äpplen för att fira att jag faktiskt blev godkänd på tredje delprovet av körkortsteorin. Ett kvar. Ge. Mig. Körkort.

Dumma Halebop förstår inte att jag vill säga upp mitt abonnemang från och med januari. De bytte precis till kontantkort. Dumma dumma dumma, jag vill ha tillbaka mitt abonnemang. Vem pallar kontantkort i två månader? Pax inte.