Tove Linnéa

Jag har huvudvärk, hostar torrhosta och stör mig på höga ljud. Det värker i hela kroppen, liksom under huden. Jag håller på att få influensa. Kanske lika bra. Bli matad som en sårad fågelunge av en ängslig mamma och ompysslad av en kärleksfull fader. Kom och hämta mig! Hjääääälp!

Idag har jag fikat med Maja och Amanda. Det var helt fantastiskt öppet och snuskigt, precis som vi alltid är. Sitter ni bredvid oss på kafé får ni minsann höra alla detaljer ur våra fullspäckade liv. Det vackra, det fula, det trevliga och det hemska. Vänfamiljen är så viktig och jag har en väldigt fin en.

Hela min vänfamilj fungerar likadant. Vi faller för dem som bara tar tar tar. Aldrig ger ger ger. Ingen är väl perfekt, men det vore ju kul om killarna vi gillar sträckte ut handen istället för att sträcka upp fingret. Metaforiskt alltså. Eftersom vi också är sämst på att visa när vi gillar folk så sitter vi där och undrar och vi får skylla oss själva. Vi tar ju också bara. Skitdåliga på att ge. Så fort jag ens försöker får man så jävla taskig respons att man får för sig att det inte är värt att ha känslor överhuvudtaget. Skit samma. Snart drar jag till Oslo och det enda bagaget jag tänker ta med mig är mina kläder och tvspelssamling.

Jag vaknade nyss. Min dygnsrytm börjar lika den hos en sommarlovsglad femtonåring. Fantastiskt! Förutom att när man vaknar på sommaren vid den här tiden har de värsta soltimmarna redan varit och du är redo att gå ut för att leka utan solskyddsfaktor. När man vaknar den här tiden på vintern har den värsta kylan slagit till och solen går ner. Inte lika kul. Helt okej att tända ljus och tänka bort iskylan just nu.

Fy fan vad roligt det där var. Cred till min kära Alexander Juneblad som klippte ihop den.

Jag köper kläder på KappAhl kanske en gång vartannat år. Idag skickade de ett klubbkort och en värdecheck på 50 kronor till mig. Tack, KappAhl! Men... varför?

Igår var ni 1999 personer som gillade mig blogg på Facebook. Idag är ni 2007. Fan vad fantastiskt! Otippat, egentligen. Jag är ju mest bara ironisk och trött. Det är ju jävligt kul att ni är så många som orkar läsa i alla fall. Om den svarta cirkelkonturen är universum är det ju trots allt bara den röda pricken som är jag. Inte så jättestor i sammanhanget.

Om ni vill ha kontakt eller något så är det bara att skicka ett mejl till [email protected]. Jag har fått tips om att man ska ha frågestunder med sina läsare. Det känns dock ganska fjantigt. Så vi får se hur det blir.

Jag städar, diskar och tvättar idag. Sen tänkte jag väl dricka vin.

Min kalender är hela mitt liv. Alla personer med kontrollproblem verkar ha samma fetisch. Den ohälsosamma relationen med Att göra-listor, filofaxer och kalendrar. En gång åkte min kalender ner i golvet. Då sa nerrivaren: Oj, förlåt! Nu rev jag hela ditt liv.

Jag har svårt att hålla hemligheter. De liksom slinker ur mig när jag minst anar det. Vissa hemligheter tänker jag ta ner i graven, sådant som folk anförtrott åt mig och sådant jag skäms över. Men min kalender avslöjar allt annat. Allt står nerklottrat. Lyckas man tyda mina kodord är jag ju världens ohemligaste person.

Idag har jag spenderat dagen med Tarjei och Axel. Vi möttes på kafé Station klockan fyra, och har promenerat runt i snöstormen sedan dess. Vilka fantastiska vänner man har. De kommer saknas när jag flyttar. Så här såg vi ut när vi lärde känna varandra. Vi ser ganska brutalt annorlunda ut idag.




Det är så mycket värt att ha vänner som finns där även när jag bryter ihop av hunger på Ica Maxi. Vi köpte proviant och hade en picknick på bänkarna vid kassan. Tarjei köpte en bulle, Axel köpte yogurt och en färdigmacka. Jag köpte en vegetarisk nudelsallad för halva priset. Sen hittade vi en påse med några ostchips som vi snodde och åt upp. Bra dag.

Jag drömmer sanndrömmar. Drömmar som blir sanna. Natten innan jag blev skimmad drömde jag att det inte gick att ta ut pengar från mitt bankkort. Jag har drömt att jag träffade folk jag träffade dagen efter. I natt drömde jag att min skateboardfreakade kompis Nina kom förbi. Där ligger man och sover när Nina plötsligt ringer. Hur stor är chansen? Hon är i Umeå och på väg in till stan! Det är fantastiskt att bo i stan. Hon gled förbi och vi spenderade några timmar med att snacka skit och dricka kaffe. Nina är bäst.

Vi kommer bo två singelflickor i en snygg lägenhet mitt i hjärtat av Oslo. Det kommer hända saker förr eller senare. Någon kommer hitta en pojke att leka med, och när det inträffar har Anki det ändå soft. Han kan bara snöra på sig skorna och springa utan att jag märker någonting. Om vi säger att en kompis sovit över på soffan och Anki sitter vid köksbordet och käkar frukost så kommer mitt ragg att behöva passera två fnissande personer på vägen till toaletten. Jag kommer behöva dö skämsdöden om jag får hem något riktigt bottennapp.

Sen har vi porttelefon också, vilket kommer komma väl till pass om någon av oss vill göra slut med någon. För han kommer aldrig ens bli insläppt i byggnaden om vi inte trycker på rätt knapp. Vi har porttelefon, låst portgrind och ett kikhål på dörren. Obehagliga överraskningar? Aldrig mer. Inte som hemma hos mig på Pilgatan när man aldrig vet vem som plingar på. För att förebygga onödiga samtal har jag skrivit en lapp med vilka jag inte vill ska plinga på. Jehovas vittnen och reklamutdelare bland annat. De kommer inte ens nå vår dörr i Oslo. Vilket jävla uppköp.

När jag gick till körskolan tidigt denna morgon var jag lika påklädd som ett curlat barn på lågstadiet. Så stoppad att jag inte kunde svänga med armarna. Strumpbyxor, långkalsonger och mjukisbyxor. Tjocksockar och vinterkängor. Tunika, två tjocktröjor och kappa plus gigantisk halsduk och heltäckande mössa. Samt ett par fingervantar och ett par tumvantar på vardera hand. Dubbelklädd. Jag var så trött att hjärnan bara stängde av och benen gick på eget bevåg. När jag går förbi bågenhusen så ser jag en skylt där det står "NYC klar". Klar för New York City? Jag stannar och stirrar på skylten. Försöker tyda varför en låssmed skulle vara redo för det stora äpplet och dessutom skylta med det. Det tog mig seriöst en halv minut att förstå vad jag läste. Snyggt, Tove. Snyggt.

Gud vad mycket anonymt folk som kommenterar på min blogg. Jag kan ju se era IP-adresser, och ni är verkligen överallt. Eskilstuna, Stockholm, Göteborg, Kiruna. Överallt. Vad trevligt ändå.

Nej, nu är det nog. Nu ryter jag ifrån. Sluta bjuda in mig till alla välgörenhetsgrupper på Facebook. Det handlar om vita julaftnar, att stödja trupperna i Afganistan och hjälpa barnen i Afrika. "Alla vi som tycker att det är sämst att barnen i Afrika svälter" skulle ju lätt kunna få flera tusen medlemmar.

Tror ni verkligen att det på något sätt hjälper barnen i Afrika att ni skickar inbjudningar till alla era vänner? Tror ni det? Att de stackars AIDS-smittade liven får en värdigare tillvaro för att du trycker "Gilla"? Likförbannat sitter personen där och trycker i sig kvällsfikat och känner sig nöjd. Nu har jag minsann visat klasskompisarna från gymnasiet att jag är en bra person. Där sitter inbjudaren och käkar bröd bakat i Skåne, hitfraktat med lastbil tvärs över landet och tinat i butik. Med någon himla grönmögelost från Nya Zeeland de skickat över halva jordklotet för att personen ska få lite vardagslyx. Spendera en halvtimme mindre på Facebook och baka ditt eget jäkla bröd istället. Köp något billigare lokalproducerat alternativ till osten och lägg kronorna du sparar i någon bössa på stan. Hjälp till på riktigt. Och för Guds skull, sluta bjuda in mig till skräpgrupperna. Jag struntar i att köpa Ben & Jerrys på fredagar och skaffar ett fadderbarn istället. Det tycker jag är vettigt.

Och alla himla jantelagstyper. Skriv ingen taskig kommentar om att jag tycker att jag är bättre än alla andra nu. Det gör jag inte. Jag skriver bara ett inlägg i vredesmod.

Dagens outfit: Bonnförkylning, sömnsvullna ögon och min whitetrashtröja.
Symptom: Sprängande huvudvärk, snoröverflöd och nedsatt syn.
Behandling: Osminkad tisdag i pyjamaströja. Baka bröd och koka te. Äta bröd och dricka te. Svälja ipren och förbanna mig själv för att jag inte värdesätter mitt liv mer när jag är frisk. Känna sig handikappad.

Jag drömde att mina vänner inte ville gå på bio med mig. Axel och Anna-Karin sa att de inte har gillat de tidigare Harry Potter-filmerna och därför inte ville se den nya. Sen vaknade jag upp och insåg att det inte är jag som är ensam. Jag ska nämligen se Harry Potter på bio ikväll. Med Axel och Anna-Karin. Och i Norge heter bio faktiskt kino. Jag blev konfunderad när jag skulle få en vägbeskrivning och hon sa någonting om kino. Vad är kino? Bio. Ah.

Morgonens proviantintag består av hallongröt och kaffe. Om några minuter ska jag dra till körskolan och ha lilla uppkörningen.

Jag känner en kille som tatuerade sig för att inte vara oartig. Är inte det den bästa anledningen ni har hört?

Igår åkte jag skrana med Anna-Karin och Axel. Det var helt sinnessjukt roligt, jobbigt, spännande och hisnande. Jag flippade ur totalt och skrek som ett litet djur.

Anna-Karin har bilderna så jag laddar upp dem när jag lyckats snatta dem. Så får ni se hur tuffa vi är i täckbyxor, runnet smink och snötäckta jackor.

Anders och Måns säger det så bra. Smuts är egentligen inte smuts - det är bara saker som är felplacerade. Typ ett plåster på golvet, det är ju äckligt. Ett hår i soppan. Det är smuts. Men när plåstret sitter på armen och håret på huvudet så är det ju inte smuts. Så smuts är relativt beroende på vart det sitter.

En sak kan jag dock konstatera. Det är riktigt smutsigt hemma hos mig. Sedan jag bestämde mig för att flytta har jag verkligen släppt efter och bara låtit skräpet samlas på hög. Man måste klättra genom hallen. Det ligger påsar med kläder, skräp, böcker och elektronikprylar överallt. Vissa saker ska slängas, vissa med till Oslo och vissa ska lagras på Ersboda tills vidare. För jag flyttar hem till familjen i december så att lägenheten är redo för nästa person redan första januari.

SMUTS. Nu ska jag dansa runt i denna saliga röra och packa ihop allt som inte ska med till Oslo. Göra mig flyttklar. Lyssna på halvtaskig radiopop och sjunga med alldeles för högt. Jag behöver inte ta några konsekvenser av någonting idag för jag ska flytta. MMMMMBOP!