Tove Linnéa

Dagens i-landsproblem är detta. Jag går runt på stan och får syn på en kvinna som är ute och går med sin hund. Och för mig ser de precis likadana ut. Samma frisyr, samma uppsyn och samma utstrålning. Hundens färg var densamma som kvinnans jacka, och de gick likadant. Nöjt för mig själv kunde jag konstatera att detsamma aldrig kommer hända mig. Jag kände mig nästan lite bättre än henne, hon som var korkad nog att matcha sin hund.

Sedan vänder jag mig mot min anonyma vän för att påpeka detta, och noterar någonting fasansfullt. Vi har båda gråa mössor, gröna jackor, svarta vantar, svarta byxor och Converse-skor. Plus gigantiska svarta sjalar runt halsen. Det enda som var skillnaden var i princip passformen på plaggen och färgen på sneluggen man skymtade under mössan.

Så, dagens i-landsproblem är: Jag är precis lika töntig som människor som omedvetet matchar sin hund. Jag önskar att jag hade hade kunnat komma fram till en mer självförtroendeboostande och tillfredsställande insikt. Dagens lärdom är att man inte ska tycka att man är bättre än någon annan. Inte ens för en sekund.

Fan vad fel Vimeo har. Det är ju för fan jag som sjunger. Det är i alla fall en låt från Trainspotters skiva Dirty North som de spelar i videon, producerad av Academics och en viss blondin på stämband.

Igår var jag cirkusdirektör. Man skulle ju klä ut sig.

Hej hej världen. Oj vad tiden går. Igår tänkte jag uppdatera om en massa roliga saker, men jag var internetlös och hade fullt upp med att hjälpa Stinas familj stöka inför kalaset. Idag är jag lite väck. Men livet är inte så jävla pjåkigt hur som helst.

Mysteriet med den försvunna vimmelbilden löste sig igår när Stina öppnade sin Umeåguiden. Där sitter vi, i papperstidningen. Kul.

Kolla vad fint man ritar efter ett par öl. Axel ville ta med sig och rulla cigaretter på toaletten. Jag sa usch.

Jag och Axel smsar fyllesms till folk även fast vi inte är så berusade. Typ: "JAG HAR FÅTT LYXLÄGGA I OSLO! ÖL!" och "TOVE FLYTTAR ÖL!". Det roar oss.

JA! VI HAR LÄGENHET I OSLO! LÄGENHET! BOENDE! Flyttar första januari. Bara att börja kramas redan nu så slipper det bli så jävla jobbigt på nyår.

Nu dricker jag och Axel öl. Vi firar att jag ska dra.



Här har ni motsatsen till Kissie. Och det är jag.

Igår drog jag och Anki på Club Socialize en snabbis, och det var fan jävligt trevligt. Kvällens bästa var Joels turnéanekdoter om ölhäveri och allmänt härjande, samt Alex omhändertagande suck när jag lite ironiskt påpekade att jag skulle åka hem och tröstsupa lite billigare.

Min vän Robin har nu åkt till andra sidan jordklotet, och det puckot hörde inte av sig innan han drog. Härmed bryter jag förlovningen. Han var min "om vi inte gift oss innan du är 40 så får vi väl spendera våra dagar ihop"-kille, ni vet.

Ser ni hur lycklig jag är på den där bilden? Ja, just det. Jag har gått sönder och jag behöver nikotin att laga mig. Så det så. Rökstopp för det bli någon annan dag. Snart kommer Anna-Karin hit och jag ska fan bjuda henne på en öl. Idag skiter jag i alla jävla regler jag satt upp för mig själv. Jag måste bli mentalt återställd innan fysiken har chans att komma ikapp.

Hur som helst. Imorgon är Alex dag, och det ska fan bli en bra dag. Vi ska hålla på med hemligheter.

DET ÄR SÅ JÄVLA SVÅRT ATT HITTA LÄGENHET I OSLO!!!!!!!!!!

Jag lovar, här och nu. Om jag fortfarande är singel om några år så ska jag vara med i Bonde söker fru. Jag skrattar så jag gråter åt allt obegåvat flörteri från dessa bajsskyfflande charmörer. Så fantastiskt gulliga de är. Varför har jag aldrig tittat på det här förut?

En scen som alltid muntrar upp mig när jag har en dålig dag är den när Andy vaxar sig i The 40 year old virgin. Nu finns det tyvärr bara småsnuttar ur den på YouTube, för i övrigt är det en ganska medioker produktion. Men just den här scenen är geni.

Ibland tänker jag tipsa om bra musik. Det här är ett fantastiskt band som alla borde lyssna på. Jag lyckades se dem live på Way Out West i år - och det var magiskt.

Mumford and Sons har släppt en skiva som heter Sigh no more.

... är inte så jävla glamouröst när man bor i Umeå. Visst i Stockholm, men inte i det smutsiga Norrland. Jag hatar min granne som borrar i betong klockan nio på kvällen. Vad fan är man för jävla människa då? Kan någon tala om det för mig?

Utifall att någon granne läser min blogg. Ni fattar säkert vem jag menar. Och om nu du, din borrlurk, läser detta. Sluta med borrandet och gå tillbaka till att skriva sura lappar i tvättstugan och lägga rabarber på alla telefonkatalogerna i trappuppgången.

Jag säger inte att jag är perfekt. Bara bättre på att ha diskreta ovanor. Typ att diska i snygga underkläder, laga mat naken. Och när jag tvättar bilen råkar jag alltid ha på mig kortkorta shorts och en skjorta jag knyter precis under brösten. Sedan har jag en farligt tendens att vrida ur svampen ungefär kring halsen så att allt vatten rinner ner mot bysten och liksom... blöter ner skjortan så att det otroligt odiskret avslöjas att jag inte har någon BH på mig. Men det bryr jag mig aldrig om. Istället kryper jag upp på bilhuven och börjar använda mig själv som tvättsvamp. Ni vet, sådana ovanor som alla kvinnor har. Inte fan borrar jag i väggen inte.

Jag var jävligt nära att lägga ut en bild på hur jag ser ut när jag diskar, men jag vill inte att den här bloggen ska bli uppfattad som oseriös. Därför struntar jag i att lägga upp bilder på mig där man ser så mycket hud, och som anspelar så mycket på sex. Man vill ju liksom inte bli uppfattad som en bimbo.

Förresten. Ironilamporna blinkar hysteriskt, för er som upprörs.

Nej, min underläpp är inte så stor. Det är min tunga.

Idag har jag rusat omkring i skogen och försökt skaffa mig lite träningsendorfiner. Efter att ha satt totalt rökstopp, försökt se hela paniksituationen lite rationellt och blivit arbetslös behöver jag börja träna. Jag behöver alla endorfiner min kropp kan ge mig. Den naturliga vägen. Inga cigaretter på en månad och ingen öl på vardagar. Livet ska styras upp lite. Temporärt i alla fall.

Det är dock inte så förbannat lätt när elljusspåret är glashalt. Jag åkte på skorna i nedförsbackarna och kröp när det var uppförs. Det var som att springa på stället. Man tog sig inte framåt. Vid ett tillfälle stannade jag till och med och kramade ett träd medan jag grät frustrationstårar. I två timmar höll jag på så här. Jag mötte inte en enda människa under hela milen. Alla andra hade vett att hålla sig inomhus idag. Jag kämpade på. Imorgon ska jag ta revansch och göra om pärsen. Men nu när jag tänker efter... Att jag inte mötte någon. Folk kan ju faktiskt ha tagit en omväg när de efter skymning joggar ikapp någon som skriker könsord samtidigt som de gråtande panikkramar träd.

Jag har en väldigt liten spis, med en ugn som närmast liknar en mikrovågsugn. På grund av riskerna med denna lilla maskin så bakar jag nästan aldrig. Men nu har jag skapat ett enkelt billigt recept så att man slipper må dåligt om bullarna blir lite brända. Det tar ca 35 minuter att från det att du bestämmer dig för att du vill ha nybakta bullar tills du faktiskt tuggar på brödet.



Müslibullarna:
4 dl grovt rågmjöl
2 dl av din favoritmüsli
1 dl fiberhavregryn
4 dl filmjölk
2 tsk bikarbonat
1 tsk salt

Rör ihop de torra ingredienserna och häll sedan på filmjölken. Rör tills det blir som en gröt. Forma sedan till bullar i den storleken du önskar, och vill du vara extra fiffig så kan du tillsätta olika extrasaker i varje bulle. T ex en bulle har russin i sig, en bulle full med nötter och frön och en bulle med tillsatt kanel. På det viset blir det lite större variation, och det gillar jag.

Hummus:
3 dl kokta kikärtor
2 msk pressad citron
2 msk olivolja
1 tsk spiskummin
vitlök
salt
vatten

Mixa allt. Tillsätt vitlök och salt efter smak, och vatten efter konsistens. Klart.

Vips! Färdigt.

Nu när jag är arbetsbefriad måste jag spara så många kronor jag bara kan. Plus att jag har tid att göra nya saker. Därför håller jag på att lära mig baka eget bröd och göra eget pålägg. Det är förjävla gott! Jag ska lägga upp receptet på mina müslibullar snart.

Jag försöker verkligen verkligen bara koppla bort allt och baka bröd istället. Det var en speciell helg, som sent ska glömmas.

Nu har jag bytt bloggadress från den gamla till den här. Jag hade inga planer på att så många skulle vilja läsa om mitt liv då jag skrapade ihop en liten blogg på typ tio minuter i början av hösten. Nu vill jag inte längre bli uppfattad som dryg och pretto så jag har bytt namn till mitt riktiga, Tove Linnéa. Mitt namn, artistnamn, alias, alter ego.

Allt borde fungera, det är bara att byta prenumeration på Bloglovin' på knappen uppe i hörnet, och mejladressen är numera [email protected]. Hoppas ni ska komma att gilla den här bloggen lika mycket som den förra.